mia

Efter ca 6 timmars bussresa fran San Jose kom vi sa till Santa Teresa, det sista timmen pa mindre bra vagar kan jag saga Hur jag kunde sova da ar ett under - men gissar att det ar jetlagens fortjanst. Det marks att det ar lagsasong har for det ar valdigt lungt och lite folk. Vi kom fram nar det var morkt och tog in pa ett stalle vi kollat upp innan. Agaren skulle dock pa semester dagen efter, men sa att vi kunde bo dar anda. Vi sov dar en natt men igar tankte vi ga runt och kolla lite pa boende for att flytta, vi hann dock bara se ett stalle innan vi bestamde oss. Vi bor nu pa Funky Monkey, se www.funky-monkey-lodge.com Vi har en jattemysig veranda ut mot havet (fast egentligen ut mot djungeln, for det ar det vi ser). Det ar valdigt trevligt har iallafall, de har en jattebra kock som lagade middag till oss igar, och jag kan ocksa beratta att jag lart Marlene kortspelet 500.

Forsta kvallen var vi o kakade pa Burgo Rancho som jag fatt rekommenderat. Vi var riktigt hungriga nar vi kom fram och maten var helt underbar. Hamburgare da, och det satt valdigt fint. Igar var vi ute och gick i ett par timmar. Det ar nastan en mil strand har sa det ar jattefint. Sjalvklart oppnade sig himmlen till slut aven denna dag och oste ner regn nar vi var pa vag tillbaka till vart boende. Men pa morgonen nar vi at frukost pratade vi med en spanjor som jobbar har (for ovrigt ar alla valdigt trevliga och pratsamma), iallafall, spanjoren sa ´Làt inte regnet hindra er´. Sa vi gick dar glatt i regnet o tankte att det skall det inte fa gora. Santa Teresa ar annars ett riktigt surfing-mecka kan man saga utan att overdriva. Man kan ta kurser for ca 35 USD (for 1.5-2 timmar). Det finns en del annat att gora ocksa, hastridning, olika tourer, och sa kan man hyra en squad (ATV) - dvs en fyrhjulig sak man àker pa. Det ar det sistnamnda vi tankt gora idag. Hyra en fyrhjuling och se oss omkring lite. Osaker pa om vi aker vidare imorn sen eller om vi kanske stannar en natt ytterligare. Nasta stopp ar iallafall Monteverde och the cloudforest.

Kan till sist beratta att jag ar ungefar lika bra pa Spanska efter min treveckors kurs jag gick precis som Marlene ar - o hon har last i fem ar (!), vilket egentligen innebar att ingen av oss ar sarskilt bra. Dock sa lar vi oss! Har pratar manga engelska men absolut inte alla. Igar tex hade jag en konversation pa spanska med butikstjejen eftersom jag tror att jag har fatt nagon slags infektion i ogat. Det gick jattebra och jag kande mig valdigt stolt over mig sjalv nar vi efter lite spanska och lite teckensprak forstod varandra. Tror det kan vara valdigt bra for oss att ova pa spanskan till vi kommer till ovriga lander dar vi nog inte far det lika latt med engelskan. Jaja, det var det. Tills vi hors - ha det bra. Hasta la vista.

Lamnade ett stralande Stockholm i sondags morse och efter en lang flygresa har jag till slut kommit fram till min destination Costa Rica! (jag orkar inte ens rakna ut hur lang den var sa lang var den, men flyg till New York 8.5 timmar, 16 timmars mellanlandning och byte av flygplats, 2.5 timme till Florida, byte av flyg en timme, och sedan 2,5 timme till San Jose, Costa Rica. Ni forstar - lite latt trott var jag..).

New York fick jag spendera nagra timmar i som sagt och nagra reflektioner... Varldens langsta ko till passkontrollen hade de nar jag skulle in i landet. Tog latt tva timmar att komma ut fran flygplatsen. Nar jag star i den har kon, som gar i snigelfart, och vantat i ca en timme och ar lite latt trott efter en 8.5 timmes flygresa sa ser jag ett Italienskt par (det har jag faktiskt inget belagg for, de bara SAG valdigt italienska ut) och deras tva tonarsbarn, GA FORBI hela den har kon som vi alla andra laglydiga manniskor star i, och bara staller sig langst fram! Vissa ser forstas det har och nagra borjar mumla lite. Sjalv halvskriker jag ut till dom "that is NOT very nice!" och blanger min argaste blick pa den vuxna kvinnan. Hon tittar tillbaka men ignorerar mig och star lungt kvar. Jag vill forstass inte gora nagon scen och kommer pa mig sjalv med att ha ´skrikit´ till dem. Forst blir jag irriterad over att de inte bryr sig om att folk sett dem, eller bryr sig om att faktiskt ursakta sig och saga "oj, forlat var det en ko har? Den sag vi inte, men da ska vi genast ga och stalla oss sist". Sen blir jag irriterad over att jag faktiskt blir irriterad over en sa banal sak som ett gang trangande italienare. Sa jag forstar forstoss att de har redan vunnit. De slapp 1.5 timmes koande. Sjalv var jag den stora forloraren pa att bli sa irriterad. Egentligen hade jag ju absolut inte ens brattom, utan tvartom, en massa tid jag inte visste hur jag skulle spendera. Sa vad var det att ojja sig over? Na, nu ska jag leva efter devisen Mañana Mañana, eller atminstone gora mitt basta. Tre mander ledighet och inget att stressa upp sig over :)

Ett par andra reflektioner i New York..

#Vadret var fint, dryga 20 grader pa dan, men pa kvallen var det lite kyligt. #Tunnelbanestystemet ar lika bra (ironi) som i London. Tva av varldens metropoler med dessa urkassa tunnelbanesystem, rena skamtet. Prisa SL.

#Tog en promenad pa stan och fick se Times Sqare igen. Det maste varit atta ar sen sist eller nagot sant. Det sag ungefar likadant ut och lika mycket folk, trevligt o glatt. #For ovrigt kom jag pa att om man gillar manniskor maste Manhattan vara en idealiskt plats att leva pa. #Gick igenom Central Park. Otroligt mysigt, folk som joggade, promenerade, akte hast och vagn, akte cykelvagn, cyklade sjalva. Och sa till sist vid ´Strawberry field´ - en band som spelade gamla Beatles-latar. Valdigt bra var dom och eftersom jag hade all tid i varldens sa satt jag o lyssnade pa dom ett bra tag.

#Jag gick ocksa igenom Harlem utan att kanna mig radd. Jag vet att det ar aratal sedan de hade det dar daliga ryktet. Men jag fragade anda en kille pa ett hotell om det var ok att ga runt dar sjalv som tjej. Han tittade lite pa mig (och jag kande plotsligt att jag kanske verkade fordomsfull - killen sjalv var en svart man runt 20-25, och kanske, kanske hade han tillochmed vuxit upp i Harlem? Sa jag kande mig plotsligt lite dum for att ha stallt fragan) men han sager lungt pa bred amerikanska "that was a loong time ago". Skont tankte jag och pinade darifran lite skamsen. Jag hade ju tankt ta bussen darifran till La Gardia-flygplatsen. Det var forovrigt ratt smidigt, om man nu inte har brattom vilket jag da inte hade, att ta buss M60 fran Manhattan till flygplatsen - den gar fran 126th street om jag minns ratt. Bussresan tog nog 35-40 minuter och jag slocknade som ett barn sa fort jag satte mig pa den.

#Pa Lagardia spenderade jag ett antal timmar som var sa trakiga sa det inte ar nagot att fundera pa. Var till slut inne i Loungen som oppnade 05.15, inte ens den var nagon storre hit. Men helt ok ska jag saga, at nagra goda bagels med bade Nutella och Philadelfia-ost. Riktigt smarrigt. :)

Flyg New York-Costa Rica. Sa antligen motte jag upp med Marre i Florida! Vi kom fram till ett soligt San Jose, vilket forvanade mig for att jag var installd pa att det skulle regna dygnet runt just nu, det ar ju trots allt regnperiod! Vi fixade lite, pratade med turistinformationen pa flygplatsen, tog en buss in till stan och sedan en taxi dit vi bor nu. Vi bor pa www.costaricabackpackers.com. De har dorms och dubbelrum. Vi tog ett dubbelrum som kostade 32 USD (men Mia som gillar att pruta fick ner det till 29 USD istallet. Lite daligt prutat kanske men det blir nog battre med den saken nar vi kommit in i livet har :) Det ar ganska lite folk har, men det kanns ´lagom´. Stan kanns mycket mindre an vad jag forestallt mig Costa Ricas huvucstan. Och sjalvklart oppnade sig himlen till slut over oss och regnet porlade ner. Det regnade flera timmar igar, vilket inte hindrade Marlene och mig att ge oss ut pa stan och titta lite, och fa i oss lite mat, prata om rutt etc etc. Vi bestamde oss for att idag aka till Santa Teresa, som ligger pa Nicoyahalvon. Om man tittar pa en karta ligger det rakt ut till vanster om San Jose tror jag. Det ar nog lattare att hitta Mal pais foresten, det ligger precis brevid. (det sista var mest info for min kara syster sa hon inte behover vara oroliga over var vi befinner oss. :)

#Min forsta kvall i Costa Rica blev inte speciellt lang. Marre o jag satt o kollade pa film pa vart vandrarhem och jag kande att jag somnade ett antal ganger.. Vid sju gav jag upp och gick o la mig! Marre tyckte jag skulle forsoka vara uppe till atta atminstone for att forsoka komma in i dygnsrytmen, men det gick bara inte. Sa nu sitter jag har morgonpigg halvsex pa morgonen och ser solen ga upp. En ny dag gryr! Hasta la vista!

var ute och cyklade igår, men idag är det iallafall en vecka kvar innan jag jobbat min sista dag på jobbet. Tar glatt en chokladbit till (som jag fått av en snäll kund) till smattret av regnet på fönsterbläcket och längtar bort till semester och äventyr.

vid den här tiden har jag jobbat min sista dag för i år. Det känns inte helt fel faktiskt. Nä, det känns faktiskt helt underbart just nu. Ser verkligen fram emot semestern och det ska bli otroligt kul att komma iväg. Har spenderat veckan med att säga hej då till kunder, och lämnat över till min kollega som tar över efter mig. Det är förståss tråkigt att säga hej då, men tror nog det kommer bli väldigt bra. Lite resfeber har börjat infinna sig, lite smått har börjat packats ihop, en ny kamera är inköpt och det känns allmänt som jag har läget under kontroll. Vi får se hur det känns om en vecka.

Idag när jag åkte upp i min hiss så satt denna lapp på väggen.. Och nä, jag har inte spegelvänt den utan den såg faktiskt ut så här:



Lite udda kanske? Men ändå trevligt antar jag.