Presentationsteknik..
- Om konsten att tala, engagera och övertyga.
Ja, den boken damp ner hos mig på jobbet idag. Ja, just det! Jag har anmält mig till en kurs i presentationsteknik. Jag har aldrig direkt haft problem med höjder, fobier för ormar och jag tycker spindlar är rätt söta.. Jag har hoppat bungy i Zimbawe, åkt forsränning i Zambesifloden, hoppat fallskärm, och hängt i linbanor högt upp i trädknopparna.. Men är det något som kan framkalla dödångest hos mig så är det att tala inför publik. Men, vad gör Mia då? Anmäler sig helt frivilligt till sånna här kurser. Det är inte första gången. Jag får för mig att jag ska ta tjuren vid hornen och dessutom komma över min hemska rampfeber. Tyvärr har det aldrig hänt.
Sist jag var på en liknande kurs var också med jobbet. Och jag anmälde mig förstoss helt frivilligt den gången med. Den gick iallafall ut på att de bokat in riktiga kunder till oss (som fick veta att de skulle vara med i det här projektet) och så skulle då jag i detta fallet ha kundmötet inne i ett rum, och brevid stod en person och filma hela kundmötet och dessutom satt fyra personer till brevid och bara antecknade i högsta hugg varje liten detalj man gjorde bra eller ja, mest mindre bra kanske. Huja, det var jobbigt... Vi hade två kundmöten var, och trots att jag är så otroligt van vid kundmöten och aldrig har problem med det så tyckte jag att det var så väldigt jobbigt att bli iaktagen av de övriga och filmad. jag tillomed grät en skvätt efter mitt första arrangerade kundmöte. Det känns riktigt pinsamt att erkänna men så var det. Det var så skönt att det var över, att det bara brast. Jag vet inte vad det beror på att man känner så här? I mitt fall kan jag tänka mig att det har att göra med att bli dömd. Att jag tycker det är jobbigt att folk kan tycka att jag inte är bra. Att jag då känner mig misslyckad? ..Och vad sjutton gör det egentligen försöker jag inbilla mig själv. Men det är lättare sagt än gjort förstoss. Alla människor vill väl vara omtyckta.
Nu ska jag ge det ett nytt försök. Bättre lycka denna gång får vi hoppas. Jag ska börja med att läsa boken jag precis fått iallafall och se om man får några tips på vägen..
Ja, den boken damp ner hos mig på jobbet idag. Ja, just det! Jag har anmält mig till en kurs i presentationsteknik. Jag har aldrig direkt haft problem med höjder, fobier för ormar och jag tycker spindlar är rätt söta.. Jag har hoppat bungy i Zimbawe, åkt forsränning i Zambesifloden, hoppat fallskärm, och hängt i linbanor högt upp i trädknopparna.. Men är det något som kan framkalla dödångest hos mig så är det att tala inför publik. Men, vad gör Mia då? Anmäler sig helt frivilligt till sånna här kurser. Det är inte första gången. Jag får för mig att jag ska ta tjuren vid hornen och dessutom komma över min hemska rampfeber. Tyvärr har det aldrig hänt.
Sist jag var på en liknande kurs var också med jobbet. Och jag anmälde mig förstoss helt frivilligt den gången med. Den gick iallafall ut på att de bokat in riktiga kunder till oss (som fick veta att de skulle vara med i det här projektet) och så skulle då jag i detta fallet ha kundmötet inne i ett rum, och brevid stod en person och filma hela kundmötet och dessutom satt fyra personer till brevid och bara antecknade i högsta hugg varje liten detalj man gjorde bra eller ja, mest mindre bra kanske. Huja, det var jobbigt... Vi hade två kundmöten var, och trots att jag är så otroligt van vid kundmöten och aldrig har problem med det så tyckte jag att det var så väldigt jobbigt att bli iaktagen av de övriga och filmad. jag tillomed grät en skvätt efter mitt första arrangerade kundmöte. Det känns riktigt pinsamt att erkänna men så var det. Det var så skönt att det var över, att det bara brast. Jag vet inte vad det beror på att man känner så här? I mitt fall kan jag tänka mig att det har att göra med att bli dömd. Att jag tycker det är jobbigt att folk kan tycka att jag inte är bra. Att jag då känner mig misslyckad? ..Och vad sjutton gör det egentligen försöker jag inbilla mig själv. Men det är lättare sagt än gjort förstoss. Alla människor vill väl vara omtyckta.
Nu ska jag ge det ett nytt försök. Bättre lycka denna gång får vi hoppas. Jag ska börja med att läsa boken jag precis fått iallafall och se om man får några tips på vägen..
Kommentarer
Trackback
