Proteinpulver..?
Min personliga tränare frågade mig en gång om jag äter/dricker proteindrinkar. Nä, det har jag aldrig gjort. Jag är egentligen inte mycket för sånt där med pulver o tillskott utan tycker att man kan äta bra mat istället som innehåller det man behöver. Dessutom har jag hört att de inte smakar så bra.
Att man ska äta protein efter styrketräning känner man ju till, att man ska få i sig protein så snabbt som möjligt för att påskynda återhämtningen samt för att bygga fettfri muskelmassa. Jag tänker då, kan man inte äta vanlig mat då som innehåller protein, istället för dessa shakers?? Jag läste en artikel som Råd och Rön hade på nätet i ämnet, de skriver att vetenskapliga undersökningar visar att 20 gram protein är lagom att äta före eller efter ett styrketräningspass (deras källa: Kost- och näringslära inom idrotten av Eva Blomstrand och William Apró för Riksidrottsförbundet).
Bra, då vet man hur mycket protein man behöver - 20 gram. Ett genomsnittligt ägg väger 60 gram och innehåller 7.5 gram protein läste jag någonstans. Så ett par ägg efter träning och något till det, lite keso kanske som både innehåller bra med protein och är mättande, borde väl vara lika bra som proteinpulver? Jag är långt ifrån en expert i ämnet, men det känns ju rätt att det skulle vara så. Jag köper att om man inte har tid / långt hem från gymmet / annan orsak jag inte kan komma på / att det för enkelhetens skulle är smidigt med proteinpulver direkt efter träning. Men för mig, känns det som samma anledning till att jag inte skulle beställa Linas matkasse - för mig är värdet inte tillräckligt för att betala det priset. Jag tycker det vore helt onödigt för mig i dagsläget helt enkelt med att någon bestämmer vad jag ska äta och att någon bär hem en matkasse till mig till min dörr. Jag gillar att handla, jag gillar att bestämma själv vad jag ska äta, och lagar även själv gärna min mat. Medan för vissa kanske det är helt fantasktisk med Linas matkasse. Slippa handla, slippa tänka. Ta en shaker!
Det tål att tänkas på detta med proteinpulver. Kanske ger jag med mig och testar. Vi får se. Men efter dagens pt-träning fick det bli ägg och smörgås med pålägg. Det smakade bra!
Att man ska äta protein efter styrketräning känner man ju till, att man ska få i sig protein så snabbt som möjligt för att påskynda återhämtningen samt för att bygga fettfri muskelmassa. Jag tänker då, kan man inte äta vanlig mat då som innehåller protein, istället för dessa shakers?? Jag läste en artikel som Råd och Rön hade på nätet i ämnet, de skriver att vetenskapliga undersökningar visar att 20 gram protein är lagom att äta före eller efter ett styrketräningspass (deras källa: Kost- och näringslära inom idrotten av Eva Blomstrand och William Apró för Riksidrottsförbundet).
Bra, då vet man hur mycket protein man behöver - 20 gram. Ett genomsnittligt ägg väger 60 gram och innehåller 7.5 gram protein läste jag någonstans. Så ett par ägg efter träning och något till det, lite keso kanske som både innehåller bra med protein och är mättande, borde väl vara lika bra som proteinpulver? Jag är långt ifrån en expert i ämnet, men det känns ju rätt att det skulle vara så. Jag köper att om man inte har tid / långt hem från gymmet / annan orsak jag inte kan komma på / att det för enkelhetens skulle är smidigt med proteinpulver direkt efter träning. Men för mig, känns det som samma anledning till att jag inte skulle beställa Linas matkasse - för mig är värdet inte tillräckligt för att betala det priset. Jag tycker det vore helt onödigt för mig i dagsläget helt enkelt med att någon bestämmer vad jag ska äta och att någon bär hem en matkasse till mig till min dörr. Jag gillar att handla, jag gillar att bestämma själv vad jag ska äta, och lagar även själv gärna min mat. Medan för vissa kanske det är helt fantasktisk med Linas matkasse. Slippa handla, slippa tänka. Ta en shaker!
Det tål att tänkas på detta med proteinpulver. Kanske ger jag med mig och testar. Vi får se. Men efter dagens pt-träning fick det bli ägg och smörgås med pålägg. Det smakade bra!
Hur tar man sig i mål om man inte ens orkar masa sig upp ur soffan?
Att sätta upp mål med sin träning kan vara ett bra sätt att komma igång, och att nå resultat. Själv tycker jag numera att tex styrketräning är kul och behöver kanske inte några mål med det (fast det har jag ändå!:). Men, som jag tidigare berättat, så har jag satt upp mål i löpningen för att komma igång med att jogga. Mitt mål är att orka springa 10 kilometer den 18 augusti. Ett ganska specificerat mål kan man säga.. Kanske har du andra mål? Bli starkare, gå ner eller upp i vikt, förbättra din kondition?
Skriv gärna ner ditt mål på papper. Om man vill kan man ha ett kortsiktigt mål och ett långsiktigt beroende på vad man har för mål. Är man en person som gärna tar till ursäkter för träning så tror jag det kan vara bra att sätta upp olika delmål, så känns vägen till det stora målet enklare. Tex, om sex veckor är målet att klara 5 km lättare joggning, och om 10 veckor ska jag klara 10 km. Eller ett kortsiktigt mål kan vara att gå ner en storlek på x antal veckor, och två storleker på lång sikt, tex två månader. Eller att orka en viss vikt om man styrketränar. Målet är ju personligt, så tänk igenom vad ditt mål är.
Målet ska vara konkret och mätbart. Det är bra att sätta upp ett utmanande mål, men framförallt skall det vara realistiskt och uppnåbart. Personligen har jag svårt att sätta upp för höga mål för mig själv, för jag vet med mig själv att det är väldigt lätt för mig att jag struntar helt i det om jag under vägen märker att målet inte är uppnåbart. Därför har jag hellre lägre mål och höjer dem istället under vägen om jag märker att de var för låga.
Det kan vara bra att lägga upp ett program för hur du ska nå ditt mål. Hur många gånger i veckan behöver du träna för att nå ditt mål? För träningsdagbok! (Det finns mallar på nätet, själv hade jag helt enkelt ett eget block bara i början där jag skrev ner mina löparrundor med tider och kilometrar, numera har jag en app som har koll på det) Skriv ner varje dag du tränar, skriv in resultat, tider och vikter eller vad du nu tränar. Det gör att att man efter en tid kan se att man utveklas, och ger sin tur en styrka att fortsätta.
Ge inte upp! Det är samma sak varje år på mitt gym. Januari har kommit och mitt gym fylls plötsligt av sjukt mycket folk. Det är alla nyårslöften. Jag brukar stå ut för jag vet att i februari-mars är de flesta borta, och det är lungt och skönt igen. Låt inte din träning bli ett nyårslöfte som börjar i januari och slutar i mars. Gå tillbaka och läs gärna dina uppsatta mål när det känns tungt - och låt dig peppas och inspireras av dem. Gå åtminstone ut och ta en promenad istället för att hänga i soffan. Det är ibland väldigt enkelt att slänga sig i soffan framför tv:n när man kommer hem från en lång dag på jobbet, jag vet! Men du kommer inte närmare ditt mål genom att hänga i soffan, så kämpa på. Låna böcker på biblioteket - ska du löpträna finns massor av böcker om detta, ska du styrketräna finns böcker om det. Träna gärna med en kompis eller träna i grupp så kämpar man mer och får gemenskap på köpet. Försök hitta sådant som du tycker är kul, variera träningen och prova nya saker! ..Och ibland är det bara inte kul att träna, det känns jobbigt och tungt. Men kämpa på, tänk på vad stolt du kommer vara över dig själv efter det där passet! Visualisera - föreställ dig att du kommit i mål, visualisera ditt nya hälsosamma jag. Vad känner du? Glädje? Stolthet? Kort sagt, ge aldrig upp!
Skriv gärna ner ditt mål på papper. Om man vill kan man ha ett kortsiktigt mål och ett långsiktigt beroende på vad man har för mål. Är man en person som gärna tar till ursäkter för träning så tror jag det kan vara bra att sätta upp olika delmål, så känns vägen till det stora målet enklare. Tex, om sex veckor är målet att klara 5 km lättare joggning, och om 10 veckor ska jag klara 10 km. Eller ett kortsiktigt mål kan vara att gå ner en storlek på x antal veckor, och två storleker på lång sikt, tex två månader. Eller att orka en viss vikt om man styrketränar. Målet är ju personligt, så tänk igenom vad ditt mål är.
Målet ska vara konkret och mätbart. Det är bra att sätta upp ett utmanande mål, men framförallt skall det vara realistiskt och uppnåbart. Personligen har jag svårt att sätta upp för höga mål för mig själv, för jag vet med mig själv att det är väldigt lätt för mig att jag struntar helt i det om jag under vägen märker att målet inte är uppnåbart. Därför har jag hellre lägre mål och höjer dem istället under vägen om jag märker att de var för låga.
Det kan vara bra att lägga upp ett program för hur du ska nå ditt mål. Hur många gånger i veckan behöver du träna för att nå ditt mål? För träningsdagbok! (Det finns mallar på nätet, själv hade jag helt enkelt ett eget block bara i början där jag skrev ner mina löparrundor med tider och kilometrar, numera har jag en app som har koll på det) Skriv ner varje dag du tränar, skriv in resultat, tider och vikter eller vad du nu tränar. Det gör att att man efter en tid kan se att man utveklas, och ger sin tur en styrka att fortsätta.
Ge inte upp! Det är samma sak varje år på mitt gym. Januari har kommit och mitt gym fylls plötsligt av sjukt mycket folk. Det är alla nyårslöften. Jag brukar stå ut för jag vet att i februari-mars är de flesta borta, och det är lungt och skönt igen. Låt inte din träning bli ett nyårslöfte som börjar i januari och slutar i mars. Gå tillbaka och läs gärna dina uppsatta mål när det känns tungt - och låt dig peppas och inspireras av dem. Gå åtminstone ut och ta en promenad istället för att hänga i soffan. Det är ibland väldigt enkelt att slänga sig i soffan framför tv:n när man kommer hem från en lång dag på jobbet, jag vet! Men du kommer inte närmare ditt mål genom att hänga i soffan, så kämpa på. Låna böcker på biblioteket - ska du löpträna finns massor av böcker om detta, ska du styrketräna finns böcker om det. Träna gärna med en kompis eller träna i grupp så kämpar man mer och får gemenskap på köpet. Försök hitta sådant som du tycker är kul, variera träningen och prova nya saker! ..Och ibland är det bara inte kul att träna, det känns jobbigt och tungt. Men kämpa på, tänk på vad stolt du kommer vara över dig själv efter det där passet! Visualisera - föreställ dig att du kommit i mål, visualisera ditt nya hälsosamma jag. Vad känner du? Glädje? Stolthet? Kort sagt, ge aldrig upp!
Målet är min motivation
Mål: att ta mig igenom midnattsloppet. Inte på någon specifik tid. Bara att springa min första mil någonsin och ta mig i mål.
Hur: Självfallet träna löpning. Att jogga längre och längre sträckor så att jag den 18 augusti orkar springa en mil.
..Jag kan avslöja att jag inte direkt gillar att springa. Däremot har jag tränat i perioder men det har aldrig varit löpning utan har ju varit pass på gymmet. Och jag alltid haft dålig kondis och känt att den absolut kan bli bättre.
Så, i våras när jag och en f.d kollega satt och diskuterade detta så sa vi att vi borde ha ett mål för att komma igång. ..Ja, ska vi inte springa midnattsloppet? undrade min kollega. Jag har aldrig tidigare sprungit en mil så jag var väldigt tveksam först. Ja, jag vet att en del tycker att en mil inte är så mycket. Men för mig är de det. Jag har sprungit vårruset i ett antal år, säkert sju-åtta år, men vårruset är 5 km och alltid känts som max antal kilometrar för mig. Sagt och gjort, vi anmälde oss till midnattsloppet och jag minns att jag tänkte, jaja det är ju jättelångt kvar tills dess... Men tiden går fort!
När jag började jogga i våras, först på löpband på gymmet, så orkade jag kanske springa i tre minuter (Ja, tre!) innan jag började flåsa o tycka att det var jobbigt. Så dålig kondis hade jag. Jag började jogga lite nästan varje dag och plötsligt orkade jag springa i tio minuter. Jag var överlycklig. Problemet var att jag ganska snart fick någon slags muskelinflammation i ena benet. Sjukt jobbigt. Jag var hos naprapat ett gäng gånger, och läste på själv om detta. Fick för mig att jag sprang för mycket. Inte så att jag sprang så långt. Men för en person som i princip aldrig joggat, och börja jogga var o varannan dag, så hann inte musklerna med. Sen åkte jag på träningsläger en vecka (inte löpning då utan gick på pass) men muskelproblemet blev ju inte direkt bättre med två-tre pass per dag i en vecka. Direkt efter träningslägret åkte jag på skidresa, inte heller det var väl det bästa för mitt stackars ben. Sen fick jag ta det lite lungt, gick hos naprapat och levde på voltaren. Och på hoppet. Jag ville ju träna för midnattsloppet!
Till slut blev det iallafall bättre. Tror det är en bra lärdom. Om man inte joggat tidigare, ta det lungt och öka succesivt. Inte gå från noll till hundratio. Jag är ganska bra på att sätta upp mål, men mindre bra på att planera hur jag ska ta mig dit. Kanske hade det varit bättre att göra upp ett schema på hur jag skulle lyckas? Sätta upp veckomål, och kryssa i vilodagar i almanackan, inte bara köra på hur som helst.
Robert Broberg lär ha sagt: Målet är ingenting. Vägen är allt.
Det kan säkert stämma i annat. Men vad gäller min löpning håller jag inte med. För mig är målet allt. Vägen dit är krokig och jobbig. Jag tycker fortfarande inte att det är kul att springa. Jag har kommit så långt att jag inte längre tycker det är tråkigt, och det är ju positivt. Men kul? Nä. Undrar om jag nånsin kommer tycka det. Men att ha ett mål ger mig kraft och energi att fortsätta kämpa, målet gör därför att jag utvecklas som löpare och orkar mer och mer. För mig är själva målet min motivation.
Hur: Självfallet träna löpning. Att jogga längre och längre sträckor så att jag den 18 augusti orkar springa en mil.
..Jag kan avslöja att jag inte direkt gillar att springa. Däremot har jag tränat i perioder men det har aldrig varit löpning utan har ju varit pass på gymmet. Och jag alltid haft dålig kondis och känt att den absolut kan bli bättre.
Så, i våras när jag och en f.d kollega satt och diskuterade detta så sa vi att vi borde ha ett mål för att komma igång. ..Ja, ska vi inte springa midnattsloppet? undrade min kollega. Jag har aldrig tidigare sprungit en mil så jag var väldigt tveksam först. Ja, jag vet att en del tycker att en mil inte är så mycket. Men för mig är de det. Jag har sprungit vårruset i ett antal år, säkert sju-åtta år, men vårruset är 5 km och alltid känts som max antal kilometrar för mig. Sagt och gjort, vi anmälde oss till midnattsloppet och jag minns att jag tänkte, jaja det är ju jättelångt kvar tills dess... Men tiden går fort!
När jag började jogga i våras, först på löpband på gymmet, så orkade jag kanske springa i tre minuter (Ja, tre!) innan jag började flåsa o tycka att det var jobbigt. Så dålig kondis hade jag. Jag började jogga lite nästan varje dag och plötsligt orkade jag springa i tio minuter. Jag var överlycklig. Problemet var att jag ganska snart fick någon slags muskelinflammation i ena benet. Sjukt jobbigt. Jag var hos naprapat ett gäng gånger, och läste på själv om detta. Fick för mig att jag sprang för mycket. Inte så att jag sprang så långt. Men för en person som i princip aldrig joggat, och börja jogga var o varannan dag, så hann inte musklerna med. Sen åkte jag på träningsläger en vecka (inte löpning då utan gick på pass) men muskelproblemet blev ju inte direkt bättre med två-tre pass per dag i en vecka. Direkt efter träningslägret åkte jag på skidresa, inte heller det var väl det bästa för mitt stackars ben. Sen fick jag ta det lite lungt, gick hos naprapat och levde på voltaren. Och på hoppet. Jag ville ju träna för midnattsloppet!
Till slut blev det iallafall bättre. Tror det är en bra lärdom. Om man inte joggat tidigare, ta det lungt och öka succesivt. Inte gå från noll till hundratio. Jag är ganska bra på att sätta upp mål, men mindre bra på att planera hur jag ska ta mig dit. Kanske hade det varit bättre att göra upp ett schema på hur jag skulle lyckas? Sätta upp veckomål, och kryssa i vilodagar i almanackan, inte bara köra på hur som helst.
Robert Broberg lär ha sagt: Målet är ingenting. Vägen är allt.
Det kan säkert stämma i annat. Men vad gäller min löpning håller jag inte med. För mig är målet allt. Vägen dit är krokig och jobbig. Jag tycker fortfarande inte att det är kul att springa. Jag har kommit så långt att jag inte längre tycker det är tråkigt, och det är ju positivt. Men kul? Nä. Undrar om jag nånsin kommer tycka det. Men att ha ett mål ger mig kraft och energi att fortsätta kämpa, målet gör därför att jag utvecklas som löpare och orkar mer och mer. För mig är själva målet min motivation.
Fly me to the moon MamaDou
Tre kvällar i rad av utgång kändes igår.. Men har man semester så har man. Fina Annika kom hem från Italien i veckan så igår tog vi med bikini och filt och la oss o solade i Rålis. Det var kul att se henne och vi hade en del att prata om efter att inte setts på ett par tre veckor..
F
Tog sedan en sen lunch på Mamadou - en asiatiskt restaurang på St Eriksgatan 6. Annika som bor i krokarna har förstos ätit där massor av gånger, men för mig var det första gången. Vi satt utomus i det fina vädret. Med priser från ca 129 för en huvudrätt så var det ett ganska prisvärt ställe. Jag som i princip alltid beställer phad thai på thai-restauranger beställde förstos en variant på denna: Fly me to the moon, tror jag rätten hette. Alla rätter hade egna påhittade namn. Fly me to the moon var iallafall två sorters stekta nudlar med kyckling och räkor. Det smakade väldigt bra! Som en liten bonus kom Ola Rapace förbi med nån tjej, men de gick in och åt så vi fick bara se dem gå förbi oss som hastigast. Allt som allt, en trevlig kvarterskrog, servicen var väl hyffsat medelmåttigt, men maten var god, trevlig atmosfär och vi behövde inte gå hungriga därifrån - rejäla portioner serveras. Kan rekommenderas.
FFly me to the moon..
Hjärta
Nasse och Nalle Puh sitter under ett stort träd och tänker över livet. Plötsligt frågar Nasse: "Puh, vi har fått två händer för att hålla, två ben för att gå, två ögon för att se, och två öron för att höra, men varför har vi bara ett hjärta?"
Puh tänker en liten stund och svarar: "Nasse, det är säkert för att det andra hjärtat är bortskänkt till en annan, som vi själva måste hitta!"Nasse och Nalle Puh sitter under ett stort träd och tänker över livet. Plötsligt frågar Nasse: "Puh, vi har fått två händer för att hålla, två ben för att gå, två ögon för att se, och två öron för att höra, men varför har vi bara ett hjärta?"
Puh tänker en liten stund och svarar: "Nasse, det är säkert för att det andra hjärtat är bortskänkt till en annan, som vi själva måste hitta!"
Nasse och Nalle Puh sitter under ett stort träd och tänker över livet. Plötsligt frågar Nasse: "Puh, vi har fått två händer för att hålla, två ben för att gå, två ögon för att se, och två öron för att höra, men varför har vi bara ett hjärta?"
Puh tänker en liten stund och svarar: "Nasse, det är säkert för att det andra hjärtat är bortskänkt till en annan, som vi själva måste hitta!"
2:a
Första semesterveckan har gått i rasande fart.. (Vart tog den vägen?!) En dag spelade vi iallafall minigolf i Tantolunden. Abbe har blivit riktigt duktig, han tog första platsen. Jag och Linda spelade jämt och det var först på 18:e hålet som det avgjordes. Jag kom på en hedrande 2:a plats och Linda 3:a. ..Så var det två veckor kvar på ledigheten nu. Det är soligt ute och jag ska nog ta och lägga mig i parken och läsa en stund. Vilken lyx!
Koh Phangan Östermalm
Nu under sommaren har jag tränat några gånger på ett ställe på östermalm. Jag jobbade på östermalm för några år sen och är rätt välbekant med området och gillar det, men är inte där så ofta nu när jag inte jobbar där. Hur som helst, nu när jag gått dit för att träna har jag upptäckt att de öppnat Koh Phangang på självaste Nybrogatan! Koh Phangan var ett av mina favvoställen för en massa år sen men fanns då bara på söder. Jag blev verkligen glad att se denna restaurang så centralt och det framkallade en del nostalgiska minnen. Självklart var jag tvungen att testa detta nya ställe och tog genast med ett par kollegor på lunch!
Vi gick dit när de öppnade, vid 11, för att vara säkra på att få ett bord utomhus i sommarvärmen. Vi var först den dan och visades ut till uteserveringen av en trevlig tjej. Tror priserna låg mellan 85 och dryga 150. Vi tog alla tre stekta nudlar med kyckling och grönsaker. Vad den nu heter på Thai.. Jag äter alltid stekta nudlar när jag äter på Thailändsk restaruang. Trist att inte prova något annat kanske, men det är så himla gott. Helst ska det vara krossade nötter till tycker jag, men det var det inte denna gång. Dock smakade det väldigt bra. Vår goda lunch för 95 kronor, trevlig bordsservice, och en vacker blomma på tallriken som pricken över i, var väldigt prisvärt tycker jag - speciellt i en del av stan där lunchen väldigt sällan går under hundralappen. Hit kommer vi snart tillbaka!
Yoga
Brukar gå på power-yoga, det är den enda yogan som jag testat som jag gillar. Det är lite fart i den, fast det är yoga. Nu gillar jag iförsig inte alla lärare ska tilläggas, men Marika som jag brukar gå hos är jättebra. Har testat några andra som är bra också, men långt ifrån alla passar mig. ..Hittade iallafall en bra sida om man vill lära sig yoga-positioner lite bättre (vilket jag behöver :)
http://www.yogabasics.com/
När jag får lite tid över ska jag kolla in den sidan lite mer..
http://www.yogabasics.com/
När jag får lite tid över ska jag kolla in den sidan lite mer..
Bistro Sûd
I veckan var jag och några kompisar på Bistro Sûd som ligger på Swedenborgsgatan 8. I hjärtat på Söder kan man väl säga. Det var en fin och varm sommarkväll men vi hade bokat bord för sex personer och fick sitta inne då det bara fanns ett stort bort på uteserveringen och det var upptaget.
Menyn satt på väggen på denna Fransk-Svensk-Europeiska kvarterskrog och priserna var från ca 160 kr för en 'dagens husman' (gravad lax med potatis i detta fall) och resterande rätter från en 200 till nära 400 kronor om jag minns rätt. Maten var god, servitören trevlig, dock blev servicen lidande av att de var för få personal denna kväll och vi fick hela tiden vänta på att han skulle komma till vårt bord när vi ville beställa något mer. (Kanske var det för att den andra servitören verkade vääldigt upptagen vid ett speciellt bort på uteserveringen där Kayo med sällskap satt?) .. Men vi hade en trevlig kväll, en avslappnad men trevlig restaurang och ett trevligt sällskap är en bra kombo.
Menyn satt på väggen på denna Fransk-Svensk-Europeiska kvarterskrog och priserna var från ca 160 kr för en 'dagens husman' (gravad lax med potatis i detta fall) och resterande rätter från en 200 till nära 400 kronor om jag minns rätt. Maten var god, servitören trevlig, dock blev servicen lidande av att de var för få personal denna kväll och vi fick hela tiden vänta på att han skulle komma till vårt bord när vi ville beställa något mer. (Kanske var det för att den andra servitören verkade vääldigt upptagen vid ett speciellt bort på uteserveringen där Kayo med sällskap satt?) .. Men vi hade en trevlig kväll, en avslappnad men trevlig restaurang och ett trevligt sällskap är en bra kombo.
