Framme!
Lamnade ett stralande Stockholm i sondags morse och efter en lang flygresa har jag till slut kommit fram till min destination Costa Rica! (jag orkar inte ens rakna ut hur lang den var sa lang var den, men flyg till New York 8.5 timmar, 16 timmars mellanlandning och byte av flygplats, 2.5 timme till Florida, byte av flyg en timme, och sedan 2,5 timme till San Jose, Costa Rica. Ni forstar - lite latt trott var jag..).
New York fick jag spendera nagra timmar i som sagt och nagra reflektioner... Varldens langsta ko till passkontrollen hade de nar jag skulle in i landet. Tog latt tva timmar att komma ut fran flygplatsen. Nar jag star i den har kon, som gar i snigelfart, och vantat i ca en timme och ar lite latt trott efter en 8.5 timmes flygresa sa ser jag ett Italienskt par (det har jag faktiskt inget belagg for, de bara SAG valdigt italienska ut) och deras tva tonarsbarn, GA FORBI hela den har kon som vi alla andra laglydiga manniskor star i, och bara staller sig langst fram! Vissa ser forstas det har och nagra borjar mumla lite. Sjalv halvskriker jag ut till dom "that is NOT very nice!" och blanger min argaste blick pa den vuxna kvinnan. Hon tittar tillbaka men ignorerar mig och star lungt kvar. Jag vill forstass inte gora nagon scen och kommer pa mig sjalv med att ha ´skrikit´ till dem. Forst blir jag irriterad over att de inte bryr sig om att folk sett dem, eller bryr sig om att faktiskt ursakta sig och saga "oj, forlat var det en ko har? Den sag vi inte, men da ska vi genast ga och stalla oss sist". Sen blir jag irriterad over att jag faktiskt blir irriterad over en sa banal sak som ett gang trangande italienare. Sa jag forstar forstoss att de har redan vunnit. De slapp 1.5 timmes koande. Sjalv var jag den stora forloraren pa att bli sa irriterad. Egentligen hade jag ju absolut inte ens brattom, utan tvartom, en massa tid jag inte visste hur jag skulle spendera. Sa vad var det att ojja sig over? Na, nu ska jag leva efter devisen Mañana Mañana, eller atminstone gora mitt basta. Tre mander ledighet och inget att stressa upp sig over :)
Ett par andra reflektioner i New York..
#Vadret var fint, dryga 20 grader pa dan, men pa kvallen var det lite kyligt. #Tunnelbanestystemet ar lika bra (ironi) som i London. Tva av varldens metropoler med dessa urkassa tunnelbanesystem, rena skamtet. Prisa SL.
#Tog en promenad pa stan och fick se Times Sqare igen. Det maste varit atta ar sen sist eller nagot sant. Det sag ungefar likadant ut och lika mycket folk, trevligt o glatt. #For ovrigt kom jag pa att om man gillar manniskor maste Manhattan vara en idealiskt plats att leva pa. #Gick igenom Central Park. Otroligt mysigt, folk som joggade, promenerade, akte hast och vagn, akte cykelvagn, cyklade sjalva. Och sa till sist vid ´Strawberry field´ - en band som spelade gamla Beatles-latar. Valdigt bra var dom och eftersom jag hade all tid i varldens sa satt jag o lyssnade pa dom ett bra tag.
#Jag gick ocksa igenom Harlem utan att kanna mig radd. Jag vet att det ar aratal sedan de hade det dar daliga ryktet. Men jag fragade anda en kille pa ett hotell om det var ok att ga runt dar sjalv som tjej. Han tittade lite pa mig (och jag kande plotsligt att jag kanske verkade fordomsfull - killen sjalv var en svart man runt 20-25, och kanske, kanske hade han tillochmed vuxit upp i Harlem? Sa jag kande mig plotsligt lite dum for att ha stallt fragan) men han sager lungt pa bred amerikanska "that was a loong time ago". Skont tankte jag och pinade darifran lite skamsen. Jag hade ju tankt ta bussen darifran till La Gardia-flygplatsen. Det var forovrigt ratt smidigt, om man nu inte har brattom vilket jag da inte hade, att ta buss M60 fran Manhattan till flygplatsen - den gar fran 126th street om jag minns ratt. Bussresan tog nog 35-40 minuter och jag slocknade som ett barn sa fort jag satte mig pa den.
#Pa Lagardia spenderade jag ett antal timmar som var sa trakiga sa det inte ar nagot att fundera pa. Var till slut inne i Loungen som oppnade 05.15, inte ens den var nagon storre hit. Men helt ok ska jag saga, at nagra goda bagels med bade Nutella och Philadelfia-ost. Riktigt smarrigt. :)
Flyg New York-Costa Rica. Sa antligen motte jag upp med Marre i Florida! Vi kom fram till ett soligt San Jose, vilket forvanade mig for att jag var installd pa att det skulle regna dygnet runt just nu, det ar ju trots allt regnperiod! Vi fixade lite, pratade med turistinformationen pa flygplatsen, tog en buss in till stan och sedan en taxi dit vi bor nu. Vi bor pa www.costaricabackpackers.com. De har dorms och dubbelrum. Vi tog ett dubbelrum som kostade 32 USD (men Mia som gillar att pruta fick ner det till 29 USD istallet. Lite daligt prutat kanske men det blir nog battre med den saken nar vi kommit in i livet har :) Det ar ganska lite folk har, men det kanns ´lagom´. Stan kanns mycket mindre an vad jag forestallt mig Costa Ricas huvucstan. Och sjalvklart oppnade sig himlen till slut over oss och regnet porlade ner. Det regnade flera timmar igar, vilket inte hindrade Marlene och mig att ge oss ut pa stan och titta lite, och fa i oss lite mat, prata om rutt etc etc. Vi bestamde oss for att idag aka till Santa Teresa, som ligger pa Nicoyahalvon. Om man tittar pa en karta ligger det rakt ut till vanster om San Jose tror jag. Det ar nog lattare att hitta Mal pais foresten, det ligger precis brevid. (det sista var mest info for min kara syster sa hon inte behover vara oroliga over var vi befinner oss. :)
#Min forsta kvall i Costa Rica blev inte speciellt lang. Marre o jag satt o kollade pa film pa vart vandrarhem och jag kande att jag somnade ett antal ganger.. Vid sju gav jag upp och gick o la mig! Marre tyckte jag skulle forsoka vara uppe till atta atminstone for att forsoka komma in i dygnsrytmen, men det gick bara inte. Sa nu sitter jag har morgonpigg halvsex pa morgonen och ser solen ga upp. En ny dag gryr! Hasta la vista!
New York fick jag spendera nagra timmar i som sagt och nagra reflektioner... Varldens langsta ko till passkontrollen hade de nar jag skulle in i landet. Tog latt tva timmar att komma ut fran flygplatsen. Nar jag star i den har kon, som gar i snigelfart, och vantat i ca en timme och ar lite latt trott efter en 8.5 timmes flygresa sa ser jag ett Italienskt par (det har jag faktiskt inget belagg for, de bara SAG valdigt italienska ut) och deras tva tonarsbarn, GA FORBI hela den har kon som vi alla andra laglydiga manniskor star i, och bara staller sig langst fram! Vissa ser forstas det har och nagra borjar mumla lite. Sjalv halvskriker jag ut till dom "that is NOT very nice!" och blanger min argaste blick pa den vuxna kvinnan. Hon tittar tillbaka men ignorerar mig och star lungt kvar. Jag vill forstass inte gora nagon scen och kommer pa mig sjalv med att ha ´skrikit´ till dem. Forst blir jag irriterad over att de inte bryr sig om att folk sett dem, eller bryr sig om att faktiskt ursakta sig och saga "oj, forlat var det en ko har? Den sag vi inte, men da ska vi genast ga och stalla oss sist". Sen blir jag irriterad over att jag faktiskt blir irriterad over en sa banal sak som ett gang trangande italienare. Sa jag forstar forstoss att de har redan vunnit. De slapp 1.5 timmes koande. Sjalv var jag den stora forloraren pa att bli sa irriterad. Egentligen hade jag ju absolut inte ens brattom, utan tvartom, en massa tid jag inte visste hur jag skulle spendera. Sa vad var det att ojja sig over? Na, nu ska jag leva efter devisen Mañana Mañana, eller atminstone gora mitt basta. Tre mander ledighet och inget att stressa upp sig over :)
Ett par andra reflektioner i New York..
#Vadret var fint, dryga 20 grader pa dan, men pa kvallen var det lite kyligt. #Tunnelbanestystemet ar lika bra (ironi) som i London. Tva av varldens metropoler med dessa urkassa tunnelbanesystem, rena skamtet. Prisa SL.
#Tog en promenad pa stan och fick se Times Sqare igen. Det maste varit atta ar sen sist eller nagot sant. Det sag ungefar likadant ut och lika mycket folk, trevligt o glatt. #For ovrigt kom jag pa att om man gillar manniskor maste Manhattan vara en idealiskt plats att leva pa. #Gick igenom Central Park. Otroligt mysigt, folk som joggade, promenerade, akte hast och vagn, akte cykelvagn, cyklade sjalva. Och sa till sist vid ´Strawberry field´ - en band som spelade gamla Beatles-latar. Valdigt bra var dom och eftersom jag hade all tid i varldens sa satt jag o lyssnade pa dom ett bra tag.
#Jag gick ocksa igenom Harlem utan att kanna mig radd. Jag vet att det ar aratal sedan de hade det dar daliga ryktet. Men jag fragade anda en kille pa ett hotell om det var ok att ga runt dar sjalv som tjej. Han tittade lite pa mig (och jag kande plotsligt att jag kanske verkade fordomsfull - killen sjalv var en svart man runt 20-25, och kanske, kanske hade han tillochmed vuxit upp i Harlem? Sa jag kande mig plotsligt lite dum for att ha stallt fragan) men han sager lungt pa bred amerikanska "that was a loong time ago". Skont tankte jag och pinade darifran lite skamsen. Jag hade ju tankt ta bussen darifran till La Gardia-flygplatsen. Det var forovrigt ratt smidigt, om man nu inte har brattom vilket jag da inte hade, att ta buss M60 fran Manhattan till flygplatsen - den gar fran 126th street om jag minns ratt. Bussresan tog nog 35-40 minuter och jag slocknade som ett barn sa fort jag satte mig pa den.
#Pa Lagardia spenderade jag ett antal timmar som var sa trakiga sa det inte ar nagot att fundera pa. Var till slut inne i Loungen som oppnade 05.15, inte ens den var nagon storre hit. Men helt ok ska jag saga, at nagra goda bagels med bade Nutella och Philadelfia-ost. Riktigt smarrigt. :)
Flyg New York-Costa Rica. Sa antligen motte jag upp med Marre i Florida! Vi kom fram till ett soligt San Jose, vilket forvanade mig for att jag var installd pa att det skulle regna dygnet runt just nu, det ar ju trots allt regnperiod! Vi fixade lite, pratade med turistinformationen pa flygplatsen, tog en buss in till stan och sedan en taxi dit vi bor nu. Vi bor pa www.costaricabackpackers.com. De har dorms och dubbelrum. Vi tog ett dubbelrum som kostade 32 USD (men Mia som gillar att pruta fick ner det till 29 USD istallet. Lite daligt prutat kanske men det blir nog battre med den saken nar vi kommit in i livet har :) Det ar ganska lite folk har, men det kanns ´lagom´. Stan kanns mycket mindre an vad jag forestallt mig Costa Ricas huvucstan. Och sjalvklart oppnade sig himlen till slut over oss och regnet porlade ner. Det regnade flera timmar igar, vilket inte hindrade Marlene och mig att ge oss ut pa stan och titta lite, och fa i oss lite mat, prata om rutt etc etc. Vi bestamde oss for att idag aka till Santa Teresa, som ligger pa Nicoyahalvon. Om man tittar pa en karta ligger det rakt ut till vanster om San Jose tror jag. Det ar nog lattare att hitta Mal pais foresten, det ligger precis brevid. (det sista var mest info for min kara syster sa hon inte behover vara oroliga over var vi befinner oss. :)
#Min forsta kvall i Costa Rica blev inte speciellt lang. Marre o jag satt o kollade pa film pa vart vandrarhem och jag kande att jag somnade ett antal ganger.. Vid sju gav jag upp och gick o la mig! Marre tyckte jag skulle forsoka vara uppe till atta atminstone for att forsoka komma in i dygnsrytmen, men det gick bara inte. Sa nu sitter jag har morgonpigg halvsex pa morgonen och ser solen ga upp. En ny dag gryr! Hasta la vista!
Bocas del toro..
Medan Marlene (http://marliine.webblogg.se/) har det bra i Santa Barbara sitter jag fortfarande i Stockholm och funderar på vår Centralamerika-resa. Frågan just nu är: att åka eller inte åka - till Bocas del toro i Panama.
Det kommer ta en hel dag att resa dit från San Jose i Costa Rica på en skumpig buss, en gränsövergång, en buss till och så en färja.. Men kanske kan det vara värt det? Tror jag överlåter dagens I-lands-fundering till Marlene helt enkelt.
Bocas del toro, Panama
~ En ö vi kanske kan befinna oss på inom en snar framtid ~
Your dreams
'Go confidently in the direction of your dreams! Live the life you've imagined.
As you simplify your life, the laws of the universe will be simpler'
Just nu läser jag in mig på Centralamerika. Det finns många platser jag ännu inte besökt och som jag någon gång skulle vilja åka till. Länderna i centralamerika är ett av drömmålen. Och just nu spenderar jag mycket tid med att läsa på om städer, stränder, regnskogar, surfingen, boendet, dykningen, transporterna.. Ja, det mesta helt enkelt som rör länderna från Costa Rica till Mexico. Om två månader ska resan äntligen bli av. Planeringen har börjat.
Två och en halv månad i Centralamerika!
