Hemlösa Hasse

Nu har jag varit ledig i en vecka och det är rätt skönt. Precis innan jul blev fem av våra bankkontor bara här i stockholm rånade. Jag förstår verkligen inte hur man vill råna en bank. Vi har ju inga pengar att få ut. Allt har tidslås som vi inte kan påverka och den stora risken de tar för de små pengarna.. Helt obegripligt! Antagligen tänker de inte på hur många människors liv de förstör heller med att sätta ett vapen mot huvudet eller hota med yxor eller annat. Och för de små struntsummor de eventuellt kan få. Men ibland får man väl tycka synd om rånarna ändå.

Som i en artikel i 'Mitt i Vasastan' innan jul stod det om ett av rånen vi haft: '21-åring hotade att spränga en bomb om inte bankpersonalen gav honom 200 000 kronor. När han insåg att han inte skulle få några pengar vädjade han om 50 kronor till mat. Kort därefter greps han på centralen.' Vad ska man säga? 50 kronor till mat!? Det stod också att killen är hemlös och inte har någon kontakt med sina föräldrar sen tre år tillbaka.

På tal om hemlösa. I torsdags natt efter en kväll ute med några kompisar, kom jag hem och upptäckte att min hiss inte fungerade. Jag tog därför trapporna. På våning ett finns inga lägenheter utan är bara en hissvåning kan man säga. När jag kommer upp till våning ett iallafall så ligger en kille där på en bädd av tidningar... Jag blir lite förvånad förstoss och lite rädd först, och frågar vad han gör där. 'Jag är hemlös' säger killen. Eh, jaha... 'Du anmäler mig väl inte?' säger han bedjande. Jag frågar vad som hänt och han svarar att det är en lång historia. Jag känner mig inte hotad av honom på något sätt och han verkar snäll. Killen heter Hasse och sover i min port på en bädd av tidningspapper och det är dagen efter julafton. Klart jag inte kan med att anmäla honom. Inte denna gången iallafall. (fast i mitt inre undrar jag hur det kan komma sig att man kan vara hemlös i Sverige? Det borde ju finnas hjälp att få i vårt trygga land. Men jag antar att saker kan hända man inte rår på och jag vill inte dömma ut folk.) 'Nä, jag ska inte säga något till någon' säger jag. 'men det innebär att du kan vår portkod?' kommer jag på. Hasse tittar ner i golvet och nickar. 'ja ja, God jul då Lasse' säger jag och fortsätter mot trapporna. 'Hasse' rättar han mig. Det är Hasse.. 'Ja, förlåt... God jul Hasse!.'

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0